När jag startade denna blogg tänkte jag inte bli för personlig och hänga ut mina tankar inför alla okända som läser mina inlägg. Jag bryter nu det löftet och skriver av mig tankar i natten.... för jag är rädd för att jag annars aldrig får ur mig det som jag just i natt känner mig så tacksam över. Min kära far blev akut sjuk här i söndags och blev skickad i ilfart med ambulans till sjukhuset. Jag fick beskedet av min bror och jag i min tur ringde direkt till vår syster för att berätta även för henne. Mamma hade åkt med pappa in i ambulansen och vi kände att vi ville sluta upp runt dem båda. Så vi åkte in och mötte upp på akuten. Nu visade det sig tack och lov, att det inte var så illa som vi befarat och allt fick ett lyckligt slut efter ett par dygn med prover och övervakning. Pappa blev friskförklarad och fick lämna sjukhuset idag och jag hämtade upp och körde både han och mamma hem, tacksam för att äntligen kunna göra något tillbaka för dem, för alla gånger de ställt upp för mig och mina flickor.
Men jag måste säga att vi nog blev rejält uppskrämda allihop.
Jag själv fick mig en rejäl tankeställare om hur sårbart livet är. Jag blir så ödmjuk inför vad livet innebär och de människor vi har omkring oss. Vi har våra nära och kära bara till låns. Det handlar om att kunna göra gott i sitt liv och se det stora i det lilla....
När jag i början av året separerade och lite senare även flyttade hit, så fick jag en bok av min äldsta dotter där jag för varje dag skulle skriva in 3 bra-saker som jag upplevt. Eller 3 saker jag var tacksam över. Nästan varje dag sedan dess har jag skrivit in sånt som jag varit glad eller tacksam över. Nu inatt tog jag fram boken och läste vad jag skrivit. Det har gått en längre tid sedan jag skrev sist, så jag tog en penna och började skriva. Jag har alltid tyckt om att skriva och upptäckte att jag utan problem fyllde 9 sidor med tankar ur livet. Jag upptäckte även att jag kommit långt på vägen under de månader som gått. Att jag framförallt lärt mig mycket om mig själv och det liv jag vill leva. Och det känns så befriande!Inatt skrev jag i min bok... "Idag är jag tacksam över: "
* Att jag har mina föräldrar i mitt liv. Jag vet idag att det just är relationer med nära och kära som gör livet värt att leva. När man är ung glömmer man fort bort det. I sin iver att frigöra sig från sina föräldrar är det lätt att man tror att man inte behöver dem. Jag är tacksam för varje dag vi får tillsammans. Tack för att ni finns!
* Mina syskon och deras familjer. Jag är en del i era liv med. Tack för att ni finns! Utan er skulle livet vara fattigt.
* Att jag känner! Att jag har känslor, att jag kan gråta. Utan känslor och förmågan att gråta skulle jag inte heller kunna skratta..... ända in i hjärtat...
jag har fortfarande en lång väg att vandra, men jag känner att jag kommit en bra bit på väg....
I en liten städrobot som lämnats kvar på jorden för att städa upp allt skräp människorna lämnat kvar när de flyttat ut i rymden för att komma undan miljöförstörelsen på jorden.....
(phu, vilken lång mening)
Han heter Wall-E och är min hjälte!
Så skööön! I like him a lot!
Se den om ni inte redan har gjort det. Jätterolig!
Sen är jag kär i kärleken självt
då jag för några veckor sedan såg "Mamma Mia" på bio.
Njutbar!
Jag både skrattade och grät floder,
medan jag sjöng med i alla låtarna.
Pinsamt.
Det var fullsatt salong och jag
och min biodate satt längst ut i kanten, på raden längst fram.
Vi knep de två sista biljetterna den föreställningen.
Jag skulle gärna se den igen..... (suck) vad är väl en bal på slottet,
mot en sån film på bio....
Ni som inte sett den än: GÅ & SE DEN!
