Oväntat besök

Jag vet inte om det är jag eller min katt som lockade, men vi fick oväntat besök i stugan för ett tag sedan. Senast när jag och Smulan var där så satt jag i godan ro i soffan runt midnatt och var precis på väg i säng när hon började bete sig väldigt underligt. Svansen var tjock som en borste och hon smög runt i gardinerna vid fönstren och nästan morrade lågt och hotfullt långt nere i magen medan hon stirrade ut genom rutorna. Jag visste att vi var helt ensamma på hela området och det var kolsvart utanför. Lite otäckt var det allt och jag kände att håren i nacken reste sig på mig, medan jag själv försökte se vad det var som gjorde henne så uppskrämd. Jag smög runt och stirrade ut genom rutorna tills det nästan sved i ögonen.

Inte såg jag något skrämmande.... jag såg ingenting.

Plötsligt hörde jag ett ljud på bron, det lät som om någon klev upp på bron och jag kände hur hjärtat började dunka som en hammare i bröstet på mig. En yxmördare.... hjälp! Jag är ensam mitt ute i skogen med bara en katt som skydd.... Shit!

Sen hör jag någon skrika precis utanför dörren! .... Jag bajsade nästan på mig, så rädd blev jag....

Smulan blev galen och skrek rakt ut! Om ni någon gång har hört en katt skrika så vet ni precis vilket ljud jag menar... Hon var ju lika rädd som jag... Lysande, stor hjälp hon var då.

Vad göra? Tja... till slut var jag ju tvungen att försiktigt glänta på dörren och titta efter vad det var som lät.... Smulan stack och gömde sig.... Tack för den du, tänkte jag och slog upp dörren.


Precis utanför satt det en mager stackare.... en katt! Gissa om jag blev lättad. Det var ingen yxmördare. Vilken tur...phu!

Katten, för övrigt något Rex-katt-liknande, klev glatt in i stugan precis som om det var den naturligaste sak i världen att hälsa på folk mitt i natten.
Vid det här laget hade Smulan vågat sig fram igen och stirrade stint sin fiende i ögonen, ilsket fräsande, i Tudorställning bara för att verkligen visa att hon menade allvar.
Det bekom inte denna katiga kattherre, det minsta. Han gick husesyn medan både jag och min katt följde honom hack i häl och undrade över de friheter han tog sig. Han försåg sig med både mat och vatten ur Smulans skålar på golvet vid järnspisen. Hon stirrade på mig som om hon ville se om jag verkligen tolererade ett sådant ohyfs.

När han ätit sig mätt, hoppade han upp i vilfåtöljen, rullade ihop sig och la sig tillrätta på Smulans favvoplats. Jag trodde min katt skulle få frispel. Hon formligen skrek "Släng ut han!" medan hon ömsom blängde argt på mig, ömsom på inkräktaren. Det bekom inte heller honom det minsta, utan han somnade mätt och belåten.

Vid det laget var jag trött på allvar, så jag gick också och la mig. Resten av natten satt Smulan vid dörren in till mitt sovrum och vaktade mig medan jag försökte sova. Det var inte det lättaste. Så fort vår besökare bara rörde på sig, skrek Smulan rakt ut och skjöt rygg medan hon fräste. Det var världens kalabalik och jag fick inte många timmars sammanhängade sömn. Till sist klev jag upp, så otroligt trött på hela cirkusen. Vid det laget hade det ljusnat och vår besökare sträckte nyvaket på sig. Han hoppade ner från sin sovplats, åt frukost och gick sedan mot dörren. Jag öppnade och han gick ut på bron och drog sedan iväg genom skogen mot grannens stuga en bit bort.

Smulan stack ut huvudet genom dörrspringan och stirrade efter honom för att se att han verkligen gav sig av. Sen tittade hon upp på mig som för att säga: - "Visst var det tur Matte, att jag skrämde iväg honom."

Hon gillade verkligen inte vårt oväntade besök.

Så gissa om hon blev sur när jag igår kom hem med en liten krabat som någon lämnat in på Polisstationen här i stan. Där kunde den inte stanna så den fick följa med mig hem tills (om) ägarna skulle höra av sig.

Denna gång var det en söt liten kattfröken, fullkletad med olja som kom på besök. Väl hemma hos mig kände hon sig antagligen hemmastadd och började leka med Smulans leksaker. Min katt var stensur och försökte skrämma kattungen med ett ilsket fräsande så fort den kom för nära. Efter ett nödvändigt bad, satt den så näpet mitt på köksbordet och slickade sig torr. Än en gång trodde jag att min katt skulle få ett frispel. Hon var riktigt otrevlig och fräste så fort hon bara såg den lilla. Tur att ägaren hörde av sig och kom och hämtade den, annars hade väl min katt tagit sitt pick-och-pack och flyttat hemifrån.
Nu har jag ju en katt, min älskade go-kisse, men nog var hon söt, den lilla.

Nåja lugnet är återställt och min katt har förlåtit mig.
Jag tror då det i alla fall.....för hon bor kvar.

Sov gott!